Publicerad den

Texas Rose

Jag skall berätta lite om hur Texas Rose kom till mig och hur hennes vägg har varit än så länge.

Jag hittade en annons för en ponny i Jönköpings län, tyvärr var den redan såld. Men de hade en ponny kvar som var till salu. Så jag åkte ditt för att kolla på den. Tog med släppet då jag ej ville åka igen och om jag ville ha den ponnyn ville jag ta dem hem direkt.

Ponny var en lite skäck sto som de kallades för Buttercup, men hennes namn var Texas Rose. Hon var 9 år och hade sitt hela liv levt i ett naturreservat i Danmark med andra ponnys. De hade ej fått någon grimma på henne eller kunna komma nära henne.  Hon har varit i mellan tiden varit hos olika hästhandlare som ej kom nära henne heller.

Vi vallade henne på min transport och jag gick in till henne med en grimma och lite godis. Hon var rädd och skeptisk, men ändå nyfiken. Efter fem minuter fick jag i lugn och ro sätta på en grimma på henne! Där viste jag att hon har hamnade rätt hos mig.

”Hemma” (stallet vi stod) kunde jag lasta av henne ensam utan problem. Hon fick stå i en utebox <som var något helt ny för henne) som de hade i lösdriften, hon fick vara där bara första dagen. De första flera dagar jag bara satt där vid henne i boxen och läste en bok och hade lite godis i fickan. Redan andra dagen fick jag borsta henne, som hon tyckte var jätteskönt. Jag hade henne ej fast på något bara grimma och grimskaft rund hennes hals, hon trivdes bäst med det. Jag tog det i hennes takt för att vissa henne att jag förstå henne och är med henne och ej emot.

Texas Rose, andra dagen. Fick till och med klippa hennes man!

De första flera dagar ute i hage var det jättesvårt att få tag i henne, men det var förväntad. Hon visade mycket nyfikenhet så det kändes bra i alla fall. Hon var lätt muttbart med mat och godis. Jag gick långsamt närmare mot henne och när hon visade mig att det räckte då stoppade jag och väntade på hennes godkännande. När jag kom så nära hon tillåtande mig att komma satt jag mig på marken och väntade på henne. Matglad som hon är kom hon i alla fall, hon var för mycket nyfiken. Jag gav henne då lite godis klappade på henne och sen fick jag ta henne.

Tre veckar hade gått och jag fick sitta på henne med bara en repgrimma och rep, hon tyckte det var helt ok. Till och med min son som har varit med mycket från dag 1 fick borsta henne och sitta på henne medan jag hålade fast henne. Efter ett tag fick också andra göra saker med henne, men bara om jag var med och stod bredvid.  

Ett och halv år senare fick jag flytta henne till en kompis som hade en lite shettis som behövde en kompis på grund av personliga skäll, hon var där ett år. Min kompis tog jättebra hand om henne men Texas Rose ville ej veta mycket om detta. Jag hade ej sett henne på ett år och kände mig dåligt, jag trodde att hon skulle hata mig…. Men när hon såg mig kom hon direkt springande mot mig och var så glad! Då viste jag att hon behövde vara nära mig igen, vi mådde bättre av det båda två.

Så då fick hon komma till stallet vi står nu och vara lilla syster till Valentino! Ryttare som är mjuk, kan läsa av hästar och är ej rädda kan rida henne utan problem. Mina barn rider henne till och med, så länge jag är med. Vi har börjad till och med rida betlöst, som hon absolut tycker om!

Hon är fortfarande ej som den vanliga ridskolehäst, och hon kommer aldrig vara en sådan häst och jag vill ej att hon blir det heller. Man måste läsa av henne och veta hur man jobbar tillsammans med henne och då är hon absolut den mysigaste ponny någonsin.